Första utflyttarbrevet

I somras gick flyttlasset från  en lägenhet i Gamlestaden Göteborg till ett litet radhus i Uddevalla på Bleket. Vi hade funderat länge på hur vi skulle göra och var vi skulle flytta. Vi var säkra på att vi skulle tillbaka till Bohuslän eftersom vi båda ursprungligen kommer härifrån och vi var trötta på köerna och bristen på naturområden. Vi har också ett gemensamt åretrunt kollektiv med min sambos familj i den lilla byn Krokstrand dit vi ofta åker. Själv älskar jag att åka upp till mina föräldrar i Grebbestad, stöta på folk från Tanumshede där jag växte upp, titta på hällristningar och vara ute vid kusten. 

 Efter en hel del processande landade vi i att flytta till Uddevalla eftersom det kändes som ett strategiskt läge med bra jobbmöjligheter i Trestad. Vi började söka jobb och ta kontakt med banken. Det var rätt stressigt att leta bostad i en annan stad. Mycket tid gick åt till att gå på visningar på bostäder. Till sist var vi rätt pressade men fick till sist tag på ett litet radhus, i hård kamp med flera andra. Det kostade nog lite väl mycket men vi var i det läget tvungna att köpa något om vi ville ha möjlighet att flytta under sommaren. Vi lyckades också få tag i jobb båda två relativt nära. 

Flytten gick bra och på vägen upp minns jag att jag sjöng Ålefiskarns vals, i någon sort lokalpatriotisk anda. Det var mycket jobb med att möblera, men det var också trevligt när saker började komma på plats. Vi hade en underbar inflyttningsfest med vänner från olika platser. Grannarna var mycket trevliga och hjälpsamma vi var plötsligt mycket närmare vackra naturområden med skog och fjord. Ytterligare en positiv sak var att några nära vänner till oss bodde i Uddevalla sedan två år tillbaka. 

Nu är det november och jag tittar tillbaka på den där processen med ett leende. När vardagen började började med nya jobb och förskola för våra två barn blev det tuffare. Jag gillade mitt gamla jobb även om jag kände färdig med det. Jag hade bra kollegor och kände till hur arbetsplatsen fungerade. Nu började jag arbeta på en ny skola som skiljde sig rejält från min förra arbetsplats. Mycket är väldigt bra, bra kollegor och elever, men allt är nytt och jag har haft svårt att ta mig in. Det har krävt mycket arbete på många plan. Tyvärr så mycket att jag inte riktigt hunnit göra Uddevalla till mitt. Helgerna går åt till att jobba till stor del och jag har varit sjukskriven i två omgångar vilket känns tråkigt. Jag har under mina tidigare sex år inom skolan bara varit sjukskriven någon dag. Nu har jag fått prioritera min hälsa, men jag längtar efter att hitta något som fungerar. Det är den här resan den här bloggen kommer att handla om. Hur en kan landa i en ny stad på ett nytt jobb och bygga upp ett nytt liv och landa på ett nytt arbete. Jag saknar min gamla vardag men vet att det går att bygga någonting nytt här.